Emie Persson~

Bråket med mamma var fortfarande ett öppet sår.

Jag behövde tid att fokusera på den utmanande resan Daniel och jag hade påbörjat,Så Jag sade upp kontakten med mamma temporärt.

Ville inte ha en negativ del i vårt byggande på att bilda familj.

Graviditeten var väldigt lätthanterlig, först så kände jag mig inte gravid alls.

Mådde inte allt för illa, och jag hade inga extrema cravings, 

Självklart så fick jag cravings då och då, men dem var någorlunda hanterbara.

Vårrullar och fruktcocktail och salta pinnar, var något jag fick begär på. Samt sura godisar, jag hatade surt godis,men då var det något min kropp ville ha.

Vi fick regelbundna möten med barnmorskan för kontroll och undersökningar.

Vi fick ett datum för Anna med, barnmorskan sade den 8:augusti.

Jag fick lämna blod ett par gånger, och dem första gångerna var hemska.

Min sprutfobi kickade in, men med tiden så lärde jag mig att ta tjuren vid hornen och lämna blodet utan att ha någon som höll min hand.

Stoltheten gjorde mig lite högmodig. jag klarade det!

Mentalt så har jag växt, även kroppsligt.

Gick upp från 51 kg till 64 kg ( det var min vikt när vi blev inskriva på BB )

Jag mådde bra!

Kunde leva på som jag gjorde innan vi blev gravida.

Hade lite småbekymmer med ischias nerven då och då, men annars var jag nästintill lika smidig som innan.

Dagen innan då vi skulle in på ultraljud så frågade jag alla i hushållet på vad dem trodde att det skulle bli.

Flest resultat blev flicka.

När vi väl åkte in till sjukhuset för att kolla på vårt barn,

Så var jag spänd och ivrig.

Jag lade mig på britsen och barnmorskorna som skulle kolla på Anna kladdade ner min mage med någon gelé, sen var det dags!

Daniel satt bredvid mig och höll mig i handen, när datorskärmen lös till och man fick se något svartvitt som var extremt svårt att urskilja, -är det där vårt barn?

Tänkte jag.

Troligen så var det delar av min kropp som vi såg.

Barnmorskan letade efter barnet i magen, och när hon väl hade hittat det så forsade mina tårar okontrollerat.

Jag skrattade så mycket att barnmorskan hade svårt att hålla fast kameran på samma ställe så man kunde få se vårt barn.

När dem hade mätt och kollat hjärta och sånt så fick vi ett nytt beräknat datum för henne att komma, den 7:de augusti.

Samt så frågade vi vad det är för något, en flicka!

Vi hade redan diskuterat namn,

Daniel fick välja tjejnamn, och jag fick välja killnamn.