Inre ro.
Sitter i köket med en stor kopp kaffe som troligtvis hunnit blivit kall, bredvid den så ligger en vetebulle som har fått några tuggor.
0Antingen så gnäller man över att kaffet är för varmt för att kunna dricka direkt, eller så är det för kallt.
Jag föredrar när det är för varmt.
Då känner man inte den där beska smaken som fyller smaklökarna.
Men varför drack jag inte kaffet när det var varmt då?
Jo så här är det, jag glömde bort det för att jag fick för mig att gå ut på gården BARFOTA! Vad jag har längtat så mycket att få göra det, känna hur gruset sticker till under fötterna, och hur gräset känns så mjukt och färskt.
När jag fikat klart så kommer jag börja städa inne på rummet, är i ett sånt stadie då jag känner frustrationen växa sig inom mig. Jag vill boa!
Vill få ner spjälsängen och bädda i ordning fint, och så ska jag sortera om alla bebiskläder igen~
Vill inreda och göra det så stilrent det bara går.
Är det så här man blir när man väntar barn?
Jag klagar iallafall inte, känslan (förutom frustrationen) är så skön. Det värmer i hela kroppen nu när jag tänker på att förbereda för barnets ankomst.
Men nu ska jag dricka upp kaffet och äta klart vetebullen.
Ha en fortsatt trevlig dag!
Kthxbye~