Barnasinnet VS vuxen.
1Ingen dag är den andra lik.
Varje dag är nästan omöjlig att förplanera.
Man kan inte planera hur många bajsblöjor som ska bytas, eller hur lite sömn man får på natten.
Allt kretsar kring vår dotter, och jag älskar det!
Fast man kan ha brist på sömn, eller att fantasin sviker när man försöker komma på lekar eller sagor, så älskar jag det!
För jag får spendera tid med Daniel och Anna, och det är huvudsaken~
Jag lyser!
Julen är över, och den var underbart trevlig. Skratt, god mat, och trevligt umgänge.
Nu återstår nyår, sen blir dagarna grå igen.
Glittret från granen förlorar sin mening, julblommorna tappar sin lyster,
Barnasinnet göms någonstans inne i hjärnan där det är en stor järndörr som håller det inlåst.
Dags att gräva fram räkningar, kolla när vi har nästa möte med BVC, börja med att planera mer för Dop.
Med andra ord dags att bli en tråkig grå vuxen igen.
"Varför kan du inte ha den där järndörren lite på glänt så barnasinnet får komma och gå?"
Jag har försökt låta dörren stå på glänt, varje gång så blir det samma sak. Jag smäller igen dörren hårt när man har haft broder Jakob låten på repeat i skallen i några timmar.
Jag tröttnar.
"Är det alltid så här för nyblivna föräldrar?"
Om det är så, då får jag kämpa hårt med att hålla min fantasi vid liv.
Något jag verkligen vill sprida är glädje till mina medmänniskor.
Och min styrka är min fantasi.
Se det så här för att ni kan förstå lite bättre.
Ett slagfält.
Solen har gått ner för länge sen, det ända som håller mörkret borta är några eldstäder som pryder fältet.
Den där "elden" är vår fantasi.
Elden behöver syre för att överleva.
Medan "mörkret" som är vuxenvärlden växer sig allt större med alla hemska nyheter och jobbiga ärenden man måste göra.
Elden kämpar på.
Om man tar bort syret så slocknar den efter ett tag.
"Syret" är bränslet för att fantasin ska få fart.
Jag behöver en spark i rätt riktning.
Oavsett hur mycket sång och lek jag pryder min närvaro så är det nästan omöjligt att få mörkret att försvinna.
Bakom mina sånger och lekar så knackar herr dammsugare på axeln och påminner mig om att jag måste städa, eller att fru diskborste påminner mig om att diska upp lunchens tallrikar.
Medan man ser hur ledsen elden blir när man vänder ryggen till och blir omringad av mörker.
Då är det ju självklart att elden dör om man inte aktiverar sin fantasi dagligen.
Så jag frågar mig själv, hur kan man få mörkret att sammarbeta med elden?
Min lösning är att jag får leka och lattja medan jag gör vuxensaker.
Då vaknar fantasin till och får mer glöd, och mörkret blir också omhändertaget.