Men hur jag än vrider och vänder på Hjärnkontoret så finns det inte en ända liten känsla av lust att köra igång.

Min lust att boa är helt borta.

Jag var inne i en period då jag verkligen ville få ordning på allt.

Får en sån obehaglig klump i halsen När jag tänker på att vi inte ens har köpt blöjor,tvättlappar,nappflaska,barntermometer, you name it!

Listan är lång.

Har inte ens börjat med att göra skötväskan.

Och det är 52 dagar kvar!

STRESS!!

Men hur jag än vrider och vänder på det hela så kan jag inte sätta mig ned, ta ett par djupa andetag och lugna ner mig.

Jag är stressad, och jag känner ett måste att det måste fixas till Lill-tjejen.

Men jag kan inte.

Eller klart jag kan!

Om jag skulle göra påbörja något nu så skulle det inte kännas som att jag lägger ner min själ och energi i skapandet till henne.

Och det är just det jag väntar på nu, att min glöd och passion ska stå rätt till förens jag sätter mig och fixar.