Kliver ut från skuggan.
0Har ni fått sådana spontana idéer när man verkligen måste göra det?
Jag fick en sådan igår när jag lyssnade på en låt och hörde "Kliver ut från skuggan"
Då kom idéen med att skriva en novell som heter just det.
Vi kommer följa Jazzsångerskan Michelle som har en speciell förmåga, hennes röst är fenomenalt vacker så som hennes utseende.
Men hennes insida?
Det får vi ta reda på~
Del 1.
De mörklackade möblerna prydde den cigarrdoftande lokalen.
Det fanns säkerligen ett fyrtio tal runda bord,med stolar därtill.
dem röda lampskärmarna som stod på varenda runda bord var släckta,förutom en.
Live bandet var inte rädda för att väsnas.
Ibland lät det som att dem spelade på för fullt utan att följa nothäftet.
Men ingen verkade bry sig.
Om Sinatra kunde så skulle han nog vända sig i graven.
Dansgolvet var tomt.
Endast servitriserna vandrade fram och tillbaka över dansgolvet när dem lämnat sina beställningar till kunderna.
'Det ska minsann bli ändring på det.' Tänkte Michelle när hennes tur kom att ta av sig sin dyra mink jacka.
Hon var elegant, proper, och framförallt så var hon skrämmande vacker.
Om det nu fanns en Gud så hade han gjort henne symmetrisk.
Hennes ögon skannade igenom klubben så gott hon kunde.
Röken från cigarrerna gjorde henne lite tårögd och hon kände hur hennes hals retades på det.
Fast hon var en inbiten rökare så reagerade hon i avsky.
Männen och kvinnorna lade inte märke till att en sådan vacker kvinna trätt in.
Återigen skulle dem bli varse om hennes existens.
Michelle vandrade med näsan uppe i vädret och positionerade sig mitt på dansgolvet, pianisten nickade till henne som en signal av lättnad.
Han slutade spela och bläddrade i sitt nothäfte, och lät sina fingrar dansa på dem svarta och vita tangenterna.
Michelles kropp började röra sig i takt med pianistens vackra melodi som skapades.
Nu kunde hon känna hur besökarnas ögon började dras mot henne.
Nu var det hennes tur att få dem att känna sig som ingenting.
När resten av bandet följde med och började spela så tog Michelle fart.
Hennes röst var kristallklar,
Hon sjöng och dansade, hennes bruna långa hår var inte still längre, det förlängde hennes dans till något så hypnotiserande.
Männen och kvinnorna blev dragna upp på dansgolvet som myggor mot en lampa.
Det blev trängre och trängre på golvet.
Precis så som Michelle ville ha det.
Hon glänste bort mot bordet där den röda lampan lös.
Hon såg en siluett med en man i rock och hatt.
Lampan slocknade och Michelle blev genast allvarlig.
'Nu eller aldrig!' Tänkte hon medan musiken stannade och även hon.
Hon slöt hennes ögon för en stund.
Lät tystnaden fylla klubben som om det vore en likvaka.
"1...2...3." Sade trummisen medan resten av bandet började knäppa med fingrarna i takt med trummisens bastrumma.
Michelle sträckte på ryggen och öppnade ögonen igen.
Männen och kvinnorna som stannade hade börjat röra på sig igen.
Hon såg en kvinna som dansade med en herre.
Hon pekade med handen mot Herren och kvinnan som om hon hade hållit i en pistol.
"Prickträff." Sade hon och började sjunga igen.
Den här gången sjöng hon ännu högre och vackrare.
Ingen lade märke till vad Michelle hade gjort.
Mannen vid bordet reste på sig, men behöll sig hela tiden i skuggan.
Han sänkte hatten och lämnade klubben.