Är det helt okej att klaga då?

Dagens bravader har inneburit stor sömnbrist, extremt klängig dotter,oinbjuden ryggsmärta.

Vi kan börja med hur dagen började, jag kom till sängs väldigt sent natten till igår.
Kollade på min läckra klocka innan jag lade mig ner för att sova.

"02:30... Hoppas att Anna inte vaknar allt för tidigt." Var min tanke.
Jag fick äta upp det tvåfaldigt.
Hon vaknade runt 06:00. Pigg och hungrig.
Tvingande mig upp ur sängen för att ge Anna frukost.
Tacka vetja ligg-amma.
Jag snoozade medan hon gottade i sig sin frukost.
Sen fick man sig ett par sparkar på magen som ett tecken på att jag inte fick sova.
UPP IGEN!
Den här gången blöjbyte.

Fick höra dem magiska orden av min käresta, " jag tar henne, gå och lägg dig igen."

Ett till byte. Daniel tog Anna och umgicks med henne och jag fick sova ensam i ca två timmar, sen väckte Daniel mig för att Anna var hungrig igen.
Samma upprepade procedur, lägga henne till höger om mig och låta henne äta sig mätt.
Vi båda somnade om och sov tills 10 tiden.
Vaknade då att Daniel kom in och gav mig frukost som stod och väntade på mig vid soffan. Rostat bröd och nybryggt kaffe med tre skedar socker och mjölk. Det är livets dryck~

Om varken kallt vatten i ansiktet eller kaffe tar bort tröttheten är det helt okej att klaga då? 

Anna fortsatte att sova, så jag njöt av frukosten och när min mage var nöjd, så gick jag ned till tvättstugan för att börja tvätta.

Någonstans mellan 12 och 14 så blev Anna på sånt extremt närhetskrävande humör, hon vägrade babygymmet, babysittern, ligga i spjälsängen, till och med protest när man lade ner henne för att byta blöja.
Hon skulle minsann vara i vår famn.


HEJ RYGGSMÄRTAN.!
På två röda sekunder slog det till riktigt ordentligt i ryggen på mig, om man hade super hörsel så skulle det säkerligen ha låtit som en borr som borrar i betong.
ONT gjorde det iallafall.
Men det var bara att bita ihop och fortsätta göra Anna nöjd med hennes närhetsnojja.

När det var dags att amma igen så var jag så trött så jag bestämde mig för att ligg-amma igen,
Det resulterade i en djup och behaglig sömn för oss båda,
Tills när man vaknade och insåg att det är knäpptyst och kolsvart i huset.
"Woho... Strömavbrott."
Dags att tända ljus och rulla tummarna medan man inväntade att strömmen skulle komma tillbaka.
Vi var utan ström i ca 3 timmar.
Det var nog en av det kusligaste, samt mysigaste stunden jag varit med om på länge.
Tända ljus överallt och mysig stämning.


Tills man skulle gå till badrummet.
BÄCKSVART.
Höll i telefonen som agerade ficklampa med ett stengrepp.
Ja.. Jag är mörkrädd.

Hur har eran dag varit idag?
Fick ni lida av strömavbrottet?

Kthxbye~ // Emma